I USA diagnostiseras mer än 70,000 1 personer med non-Hodgkins lymfom varje år, vilket orsakas av överdriven spridning av immunceller i kroppens lymfkörtlar. Det vanligaste är diffust storcelligt B-cellslymfom (DLBCL), som står för cirka 3/XNUMX av lymfomen, och cirka hälften av dessa tumörer är resistenta mot kemoterapi och immunterapi. När väl lymfomet härrör från lymfvävnaden, orsakar cellproliferation att vävnadens övergripande struktur brister, och cellerna utsätts för mekaniska krafter såsom vätskeflöde.
Forskarna undersökte hur dessa vätskekrafter är relaterade till tumörresistens och utvecklade en "lymfommikroreaktor" -anordning som exponerar humant lymfom för vätskeflöde, liknande mönster i lymfkärl och vissa lymfkörtlar.
Teamets sidoflödesmikroreaktor inkluderar en cellodlingskammare ansluten till odlingsmediet (vätske) kammaren genom en smal motståndskanal, som saktar ner flödet av vätska för att simulera lymfkärl och lymfkörteldelar. När man testade olika subpopulationer av DLCBL-lymfom fann forskargruppen att vissa subtyper klassificerade enligt mutationer i B-cellsreceptormolekyler som finns på cellytan reagerade olika på vätskekrafter. Teamet fann att vätskekraft reglerar uttrycksnivåerna för integrin-adhesin och B-cellsreceptorer. Det finns korsinterferens mellan integrin- och B-cellsreceptorsignaler, vilket kan hjälpa till att förklara resistensen hos vissa tumörer.
Vad som är anmärkningsvärt är att samma tumörsubtyp reagerar olika på mekaniska krafter. Om vi kan förstå rollen av biofysisk stimulering kan vi veta varför vissa lymfom är känsliga för behandling, medan andra är refraktära, då kommer vi att kunna behandla fler patienter. Det är viktigt att förstå de faktorer som reglerar signalering av B-cellsreceptorer eftersom denna väg är ett nyckelmål för nya terapeutiska läkemedel, och flera av dem är i kliniska prövningar. För mer information, vänligen ring CancerFax.
