Cleveland Clinic i USA Eric D. His et al. Rapporterade att diagnosen perifert T-cellslymfom (PTCL) i USA varierar mycket, och saknar ofta viktig fenotypisk information för att helt särskilja lymfom. Med tanke på den kommande klassificeringen av Världshälsoorganisationen bör testluckan för utvalda markörer fyllas. Exakt diagnos blir allt viktigare, det kommer att föra oss in i en tid präglad av riktad terapi av PTCL. (Clin lymfom myelom Leuk. 2017; 17: 193-200.)
Med fördjupningen av förståelsen för den unika populationen av perifert T-cellslymfom (PTCL), fortsätter subtypspecifika forskningsmetoder att växa fram, och korrekt diagnos blir allt viktigare.
Studien erhöll data från studien av omfattande behandlingsåtgärder för perifert T-cellslymfom (COMPLETE) och genomförde en metodologisk analys av patienter med histopatologisk diagnos av PTCL. COMPLETE-studien är en stor prospektiv kohortstudie av patienter med nyuppkomna PTCL i USA. Resultaten visar att 499 patienter var inskrivna från 40 akademiska institutioner och 15 samhällscentra. En grundbedömningsblankett samlades in i 493 fall, varav 435 (88%) var tillgängliga för analys. De vanligaste diagnoserna är PTCL, ospecificerat PTCL (PTCL-NOS), anaplastiskt storcelligt lymfom och angioimmunoblastiskt T-cellslymfom (AITL). Varje patient utvärderade i genomsnitt 10 (0-21) markörer. CD30 utvärderas rutinmässigt, men uttrycket av CD30 är inkonsekvent hos patienter som inte är anaplastiskt storcelligt lymfom. Endast 17 % av patienterna med PTCL-NOS utvärderade PD1-uttryck. CXCL13 är en mer känslig indikator för AITL. Expressionshastigheten för AITL-patienter är 84 %, men endast 3 % av PTCL-NOS-patienterna har upptäckt uttrycket av CXCL13. Utvärderingsresultaten av follikulära hjälpar-T-cellsmarkörer är olika bland patienter i akademiska institutioner och samhällen. Akademiska institutioner utvärderar oftare uttrycket av PD1 hos patienter med AITL (62% vs 12%, P = 0.01).
